På kurs med Kurt ( eller ngt i den stilen)

Om ett år flyttar hon troligtvis hemifrån. Det är högskolan som gäller för Dottern hösten 2018 och i sommar har mamman beslutat sig för att lära denna sgs vuxna Dotter  lite ett annat… Som att koka mat till exempel.

Visst, hon hade Husis i högstadiet, men mamman i huset var mindre imponerad med husisläraren och hela husisprogrammet. Nu vet jag ju inte hur Husis lärs ut på högstadiet längre där hemma, men när Dottern gick i högstadiet här, eller egentligen mellanskolan som det numera kallas, hade hon endast en lektion i veckan på 40 minuter! Det är inte mycket mat man hinner koka och lära sig servera på den tiden, minsann!

Till råga på allt var husisläraren under all kritik tyckte jag. Eleverna började inte ens med baskunskaper som att lära sig vad det finns för köksredskap eller hur man diskar!

Igår, söndag, hade jag Dottern i köket med mig och det blev riktigt roligt. Det är inte lite man skall tänka på när man kokar mat, men eftersom jag kokar sgs varje dag märker jag inte detta. Dock märktes det bra igår när Dottern hade hand om middagen. Det blev finländsk mat dessutom, Pytt-i-panna och äggröra! Det var en del att hålla reda på, men jag måste säga att hon klarade  allt med glans och roligt var det!

Ikväll fortsätter matlagningskursen… Jag tror vi skall bege oss in på ett lite svårare område. Marinera kött nu på förmiddagen för att sedan använda detta sagda, marinerade kött till att göra fajitas. Vi får se…

Vernissage från skolåret

Teckningarna kommer hem från Dotterns skolår. Hon har ritat och målat  flitigt under hela året. Nu måste vi ju då hitta ställen och väggar att visa dem alla!

Här kommer några smakprov:

 

Första tävlingen

Nu är det ju vår, ävenom de senaste dagarna har varit rätt kyliga här på andra sidan Potten, men trots detta är ‘track and field” eller Mellanskolans friidrott i full swing. Sonen är med, för första gången och har de senaste veckorna jobbat med kulstötning, diskus,längdhopp, höjdhopp och 100 m löpning.

Idag skulle den första  tävligen hållas och när vi drog isär gardinerna imorse hällregnade det! Det var precis som om någon stod ovanför vår delstat och hällde hinkvis med vatten över oss, det kom i strida strömmar!

Vid frukosten frågade jag Sonen om tävlingen skulle hållas oberoende av vädret oh han menade att tränarna hade sagt att så var fallet.

Eftersom tisdagskvällen var fullspäckad med aktiviteter mellan alla tre barnen, blev det maken som åkte till friidrottstävlinen vid mellanskolan, medan jag skötte om att Lillasyster kom iväg till hennes danslektion.

Till all lycka hade den som beslutat att hälla vatten på oss den största delen av dagen, äntligen gjort ett uppehåll och Maken behövde inte stå och huttra under sitt jättelika golfparaply. Dock tyckte denna samma ngn som dumpat litervis med vatten på oss hela dagen, att allt detta vatten behövde torkas upp och satte igång en  ordentlig vind! Och varför skulle vi nöja oss med några vindpustar här och där, nej, vi talar ordentliga havsvindar mitt i landet! Helgalet!

Hur som haver, tävling blev det!  🙂

Status quo

Tacka vet jag en helt vanlig kväll utan dramatik från vare sig sociala medier eller på ngt annat sätt!

Barnen var tillbaka i skolan idag efter vårlovet och Maken tillbaka på jobb. Själv hade jag vanligt måndagsledigt och imorgon är jag tillbaka på jobbet igen. Helt OK faktiskt! Skall bli riktigt roligt att träffa mina arbetskamrater igen. Vi är ett litet gäng, endast sex stycken eftersom vårt dagis är så  litet och endast öppet på deltid, men trivs ihop, det gör vi!

Hur gick det då för Dottern och kompisen hennes som mådde så dåligt? Jo, jag kan meddela att flickan med föräldrar fick besök av polisen igår kväll efter att Dottern ringt dem och det hela slutade ju då med att hon blev inlagd på sjukhuset eftersom hon ville ta livet av sig och såg ingen annan utväg.

Maken skrev ett mejl till en av Dotterns  lärare redan igår kväll och han fick svar mycket snabbt av henne. Dotterns kompis var inte i skolan idag, och lär inte vara där på hela veckan eftersom hon fortfarande befinner sig på den psykiatriska avdelningen på sjukhuset. Kompisen skrev till och med ett SMS åt Dottern och tackade henne för att hon faktiskt hade ringt till polisen och ville hjälpa, även om hon var minst sagt arg på Dottern igår kväll. ( Dottern bad polisen om att få vara anonym, och polisen lyssnade ju till detta förstås, men en gemensam kompis skvallrade efter att Dottern berättat att hon var den som ringde till polisen…!)

Så, det var en väldigt jobbig situation, som hittills reder ut sig på bästa sätt.  Flickan blir omhändertagen av professionella läkare och skötare som vet vad detta handlar om och förhoppningsvis får hon bra mediciner som hjälper henne ur denna grymma depression. Det har redan förekommit tre självmord i Dotterns skola detta läsår, det behövs verkligen inga flera!

Jag återkommer nog om det händer mera…

På harpkonsert 

Igår, söndag var vi på harpkonsert. Och jag lyckades  faktiskt uppladda en liten filmsnutt  för att visa när Lillasyster spelar duett med sin lärare.

Det var en riktigt fin konsert med duktiga elever, alla på olika nivåer. Från nybörjare som Lillasyster till äldre och mycket längre hunna elever.

Alla spelade riktgt fint. Lite stakande här och där kanske ibland, men som jag alltid säger åt våra musicerande barn: om man stakar sig och har övat och kan sin sång, är det verkligen inte hela världen. Däremot om  man inte har övat märks det ju direkt om  och när man gör misstag.

Det blev en fin eftermiddag och föräldrar, syskon och äldre släktingar som satt i publiken fick njuta, vara stolta och applådera vilt!!

På guldnivå

Programbladet från prisutdelningen igår.
Programbladet från prisutdelningen igår.

Hela 4300 gymnasieelever  runtom delstaten hade skickat in bidrag till konsttävlingen  Det fanns konst av alla de slag. Teckningar gjorda i olika medier, keramik etc.

För några veckor sedan fick Dottern, som också hade skickat in  ett bidrag, ett mejl. Hon satt ock läste det på sin mobil vid köksbordet och nästan skrämde  slag på mig när hon ropade i högan sky:

– Jag kom till guldnivån! Jag kom till guldnivån!!

Och ja, det hade hon faktiskt gjort. Eftersom det finns så väldigt många elever  som deltar, har man inte första, andra och tredje pris, utan man har nivåer istället. På det sättet kommer ju flera elever med och så blir det lättare för domarna att  låta flera elever komma högre upp i nivåerna.

Så tillsammans med 600 andra elever kom Dotterns teckning till guldnivån och de var hela 8 elever från hennes gymnsium som kom så långt.

Igår, lördag, var det prisutdelning och vernissage. En lyckligare Dotter fick man leta efter…

Nu efter att Dottern vunnit, kommer hennes och alla andra elevers teckningar, som kom till guldnivån att gå vidare till den nationella nivån. Om Dottern faktiskt skulle vinna i denna tävling också, hålls prisutdelningen i Carneige Hall i New York City i juni! Vi får ju bara vänta och se hur detta kommer att gå…

En lycklig Dotter bredvid sitt vinnande bidrag.
En lycklig Dotter bredvid sitt vinnande bidrag.

 

Sport, sport och ännu mera sport…!

Igår, söndag, simmade han hela dagen. Klockan 06.10 börajde uppvärmningen inför den stora simtävlingen som pågick hela dagen i grannförorten en bit bort och Maken som nu är utbildad simdomare och Sonen var på plats i denna tidiga timme.

Det blev en lång dag för Sonen och Maken som inte anlände på hemmafronten igen förrän kl.16.30 eller så, men då kom de också hem med resultat! Denna simtävling var en sektionstävling och de bästa simmarna kvalificerade sig vidare till delstatstävlingen som hålls om några veckor. Tyvärr kvalificerade sig Sonen inte och var lite besviken,  men efter att jag helt tappat hakan när han meddelade hur bra det hade gått för honom, var han inte så lite stolt. Han hade nämligen slagit personliga rekord i precis varenda gren som han deltagit i! Det räckte inte till den stora delstatstävlingen förstås, men det till följd av hans duktiga insats kvalificerade han sig till följande nivå inom simlaget! Hans tränare ( och Maken förstås!) var väldigt stolt över honom och det gjorde Sonen en aning gladare förstås.

image

På kvällen blev det uppesittarkväll i och med finalen i den amerikanska  fotbollen. Den s.k Super Bowl. Maken och Sonen satt som fastklistrade vid TV rutan, medan jag och flickorna, som är lika med noll intresserade av denna märkliga sport, gjorde annat. Dock hade vi köpt en tårta dagen till ära, för detta med Super Bowl är stort på denna sidan av Potten kan jag meddela!

Efter skolan  idag, var Sonen i farten igen. Denna gång var det inte simning som gällde, utan korgboll och match borta! Eftersom det fanns så många pojkar i mellanskolan som ville spela, när träningarna börajde för några vekor sedan, har eleverna deltas upp på tre olika lag. Idag var det lag A oh lag B som skulle spela.

image

Båda matcherna blev enormt spännande! Den första gick in övertid och det belv en riktig rysare innan vårt lag vann, men det motståndande laget satte hårt emot. Så, var det dags för Sonens lag och även denna match blev spännande! I fotot ovan syns Sonen, längst bak i bilden i den gula matchtröjan. Han är längst på laget och fick ikväll i uppgift at försvara sitt lag mot en stor pojke på motståndarlaget.

Ganska snart märktes det att hemmalaget var ett bättre lag än Sonens, men det märktes också att domaren hade sitt favoritlag! Det blev en aning jobbigt att se på, för det var verkligen tydligt. SÅ tydligt att föräldrarna från hemmalaget börajde märka detta! Sonens lag kämpade på, missade en del fina tillfällen att kasta och dribbla bollen till varandra, men satte hårt motstånd mot det bättre laget, så när förlusten stod klar med slutställningen 17-28 var detta resultat verkligen inget att skämmas för.

Imorgon, tisdag fortsätter sportandet för Sonens del. Både korgbollsträning och simträning står på programmet efter skolan imorgon…