Höstens första klappa(visp)gröt

Jag tager vad jag haver och använder tranbär istället för lingon eftersom lingon är grymt svåra att få tag på här hos oss. De växer inte i Minnesota, varken i naturen eller som odlade. Alltså få det blir tranbär istället, som odlas på stora fält och är större än de vilda tranbären som jag plockat som liten hemma i Fäbodaskogarna.

Lingon växer nog i Nordamerika, men man måste ta sig så långt  norrut som till Alaska, där både vegetationen och djurlivet har mycket med gemensamt med Norden. Visste ni förresten att staden Anchorage i Alaska  ligger på samma breddgrad som min hemstad Jakobstad, Finland?

Hur som haver, ikväll till mellanmål blev det alltså klappagröt, eller vispgröt som det egentligen heter. Dottern och Sonen tycker denna rätt är väldigt god, men Lillassyster är mera tveksam. Jodå, visst åt hon flera skedar av den, speciellt efter att jag hällde lite grädde ovanpå, men ngn stor portion blev det inte för henne.

Jag kokar väldigt blandat, som jag berättat förut i denna blogg. Växlar hejdlöst mellan finländsk kost och amerikansk kost, iband mindre kryddat och ibland mera kryddat. Dock var denna vispgröt  inte ngt  som föll det yngsta barnet i smaken ikväll. Den andra två barnen, eller ungdomarna som de ju nog är, ser fram emot att äta vispgröt  till morgonmålet imorgon. Mums! 😋

Annonser

De där växande barnen….

Ni som läser min blogg,vet att jag och Maken har tre barn. Ni som läser min blogg och som också är föräldrar vet hur enromt snabbt barnen  växer!

I helgen blev det till att åka med Sonen att handla kläder. Igen! Det behövdes tillräckligt långa jeans och en vinterjacka. Så efter söndagens simträning åkte Maken och han iväg till varuhuset. Jeans hittade de faktiskt ganska snabbt, trots den otroliga röran i affären och sedan var det då att förska hitta en vinterjacka.

Javisst, det ser ju lite tokigt ut med shortsen förstås, men eftersom det är rätt varmt här hos oss på dagarna ännu, har Sonen inte bytt  om till höstkläderna, som den övriga familjen. Nåja, vid 13 års ålder litar jag på att han förstår när han är kall och byter om till jeans, nu har han ju dessutom nya!

Sonen tyckte om båda jackorna som han provade, men beslöt att inte köpa en just nu. Skyllde på att det var för varmt ute ännu. Och han har faktiskt en riktigt bra höstjacka, som han nog kan använda i flera veckor ännu eftersom denna Son är så oerhört varmblodig!

Rolgit hade mina gossar i alla fall när de åkte iväg på tu man hand till affären för att handla kläder!

Så, idag, under min lediga måndag och efter mitt Zumbapass, blev det då jag som åkte och tittade på kläder till en viss Lillasyster. Igår kväll gick vi igenom hennes kläder i hennes klädskåp och det visade sig att hon hade vuxit ur det mesta hon med. Eftersom hon var i skolan idag på eftermiddagen åkte jag utan henne och visste inte riktigt vilken storlek hon nu är. Jag råkade ha tur, uppskattade henens storlek mitt i prick och det blev två nya jumprar och ett par nya byxor och hör och häpna…allting passade! Verklig tur jag hade måste jag säga!

Att hon till råga på allt tyckte om den rosa jumpern var ju helt förtäffligt! Turkost  är den nya favoritfärgen, men eftersom jumpern hade ansiktet av en tvättbjörn, spelade det tydlgien ignen roll att den var rosa!

Glad i hågen har Lilalsyster valt kläder ikväll tills imorgon och såg fram emot att ha på sig ngt nytt till skolan imorgon. Och det kommer jag ju nog ihåg själv också, hur roligt det var att ha på sig ngt nytt till skolan!

(Hund)Lillasyster bestämmer tydligen!

I detta fallet handlar det om en fyrbent Lillasyster, nämligen Fiona! Denna lilla  hunddam är bestämd och får nästan alltid som hon vill ha det. På bilden ovan har hon lagt beslag på den stora kudden som egentligen tillhör vår andra hund och njuter i stora drag ser det ut som.

Medan hundstorasyster Lilly får hålla sig till godo med den lilla sängen som tillhör Fiona! Undras just vad Lilly låg och tänkte här? Om nu hundar  ligger och tänker dvs…

Sovmorgon- eller så inte…

Om en vecka börjar skolorna för barnen  och jobbet för min del igen. Den långa, lata sommaren är slut och det blir  rutinerna igen. Normalt i augusti har barnen tråkigt och   är utleda på att gå omkring och vara lediga. Detta har inte varit fallet i år! De njuter ännu av att gå omkring och slå dank och speciellt då att få sova länge på mornarna.

Jag är inte heller ngn morgonperson. Sover gärna länge! Innan vi hade barn kunde jag enkelt sova till kl.10 en lördagsmorgon, men efter att barnen kommit in i bilden, är det förstås tidigare vanor som gäller.

Denna morgon har min väckarklocka väckt mig vid 06.45.  Det var en timme sedan och jag har just väckt barnen, som snusar i sina sängar ännu. Maken och jag hade nämligen tänkt att vi skulle vänja barnen med att stiga upp tidigare den här veckan. Då kommer det förhoppningsvis bli lite lättare att stiga upp om en vecka då allvaret börjar igen….

Nu är deras gardiner uppdragna och den ngt disiga morgonsolen lyser in genom deras fönster. Dock måste jag säga att det inte rörs så där särdeles mycket under täckena ännu….


Fiona har tagit över Lillys hörn bakom soffan! Vanligtvis struntar Lilly i detta och söker fram en annan, lika bekväm plats, men inte när jag tog den här bilden. Hon ville ha sin gamla plats tillbaka, men det brydde sig valpen föga i! 

Who rocks the camp?!

Who rocks the camp, we say the counselors  rock the camp, we say the counselors  rock the camp, we say the counselors  rock the camp, all day loong!

Who rocks the camp, we say the campers rock the camp, we say the campers rock the camp, all day loooong!’

Skrikfesten mellan lägerdeltagarna och personalen som jobbar på lägret ljöd mellan trädtopparna  och tävligen gick ut på vilken grupp som skulle vara den mest högljudda. Naturligtvis utsågs barnen till vinnare, men högljudda var de nog allihopa.

I fredags hölls en eftermiddag för lägerdeltagarnas familjer.  Jag åkte ensam, Maken jobbade och Stora syster, som själv gått på samma läger när hon var yngre, ville inte åka med.

Sonen, som nu vid 13 år fyllda, får hjälpa till med allehanda jobb på lägret, tog knappt ngn notis om mig, men däremot var Lillasyster så mycket gladare att jag kommit. Vi gick runt lägret och tittade på stranden  därifrån kanoterna läggs ut. Vi gick till måltavlorna där det övats pil och båge  och Lillasyster presenterade mig för sin  ledare som hon haft under veckan och en del kompisar förstås.

Det var en vacker eftermiddag. Inte alls hett i luften och det var intressant att se det nya lägret som byggts om sedan jag var där senast.

Nu är Lillasyster klar med läger för den här sommaren, men Sonen har två veckor till innan hans lägersommar  är slut…


 Lillasyster framför måltavlorna. 


 Lillasysters  grupp uppträder med en sång om en älg som älskar saft! Därav händerna vid huvudet… 


Sonens grupp uppträdde också med en sång och strax efter att den avslutats började skrikfesten nämnd i inlägget…!

Eftermiddag i köket

Ha! Jag var nog inte den enda som hade en aning svårt att tro på meteorologerna igår när det spåddes  svalare, eller egentligen, kyligt väder för hela delstaten. Det har varit varmt, riktigt hett ända sedan vi landade på den västra sidan av Potten för en knapp vecka  sedan, så det var en aning svårt att tro på att torsdagens temperatur knappt skulle stiga ovanför plus tio strecket!

Men, men…rätt fick de och imorse steg vi upp til regn och iskalla nordliga vindar från Kanada! De yngre barnen i detta hem har dagsläger igen den här veckan, så det var bara att söka fram långbyxor, jackor och strumpor igen. Nu fanns ju dessa inte SÅ långt borta, eftersom de var med på resan, men lite knasigt kändes det nog att byta ut ärmlösa linnen och shorts mot dessa varmare kläder!

Men till lägret åkte de, trots hällregnet och jag fick tillbringa dagen i…köket!

Eftersom vädret  faktiskt lämpade sig för bakning så gjorde jag just det. Det blev hemgjord müsli till Maken som han gärna äter på morgnarna och sedan en blåbärspaj. Dock ingen amerikansk paj, sådana är jag dålig på, men finsk smulpaj klarar jag av!

Efter kvällens middag blev det då paj med vanlijsås till och då upptäckte jag nästan en liten katastrof… Jag glömde köpa mera vaniljsås när vi var hemma i Jakobstad! Denna sås finns nämligen inte här, jag tror att den tillhör Norden, och jag brukar alltid köpa den i pulverform när vi är hemma och nu glömde jag! Äsch! Får kanske lägga in en beställning via mor och/eller SysterYster. Vi får se…

Pajen avnjöts i alla fall, och Maken, som föredrar amerikansk paj, var nog rätt nöjd ändå, måste jag säga… 😉

Jodå, visst firade vi!

Det har varit tyst här på min blogg ett tag. Inget särskilt har väl pågått, men barnen är hemma från Arkansas och livet är igen som det skall vara,. Full rulle, men på ett annat sätt, eftersom det är sommarlov!

Igår firade vi förstås, USAs Nationaldag.. Vädret bjöd på helt normalt juliväder för oss här i norra Mellanvästern. Just över 30 grader varmt och en tung och kvav luftmassa har hittat hit från de södra delarna av landet.

Vi grillade och åt gott. Svärmor och Svärfar kom naturligtvis på besök och åt med oss. Trots den tryckande värmen, satt vi ute på nätverandan och åt. Takfläkten snurrade på högsta hastighet och det gick faktiskt bra att sitta ute, så länge man satt stilla och  i skuggan.

Barnen  väntade, väntade och väntade på mörkrets inbrott. Trots  att vi vid det här laget  har stora barn, så är det lika roligt varje år med fyrverkerierna som vi köper! Nu får de ju själv springa omkring med sprakastickorna  ( tomtebloss heter de väl på riktig svenska…?!) och bara det i sig själv är ju hur kul som helst.

I delstaten Minnesota är inte alla fyrverkerier lagliga, endast de som står på marken och stilla i en låda får användas av privatpersoner. Alltså inget uppskjutande av raketer. Dock är de vanliga raketerna helt lagliga i grannstaten till öster, Wisconsin, så ni kan ju gissa att en hel del av Minnesotas befolkning vallfärdar till Wisconsin för att köpa dessa.

Dock höll  vi oss på den lagliga sidan och Maken hade köpt ett stort paket med olika fyrverkerier som vi brände av igår kväll. Och jag måste säga att de nog duger riktigt bra de också. Huvudsaken var ju att barnen hade skoj och de hade de verkligen!