Who rocks the camp?!

Who rocks the camp, we say the counselors  rock the camp, we say the counselors  rock the camp, we say the counselors  rock the camp, all day loong!

Who rocks the camp, we say the campers rock the camp, we say the campers rock the camp, all day loooong!’

Skrikfesten mellan lägerdeltagarna och personalen som jobbar på lägret ljöd mellan trädtopparna  och tävligen gick ut på vilken grupp som skulle vara den mest högljudda. Naturligtvis utsågs barnen till vinnare, men högljudda var de nog allihopa.

I fredags hölls en eftermiddag för lägerdeltagarnas familjer.  Jag åkte ensam, Maken jobbade och Stora syster, som själv gått på samma läger när hon var yngre, ville inte åka med.

Sonen, som nu vid 13 år fyllda, får hjälpa till med allehanda jobb på lägret, tog knappt ngn notis om mig, men däremot var Lillasyster så mycket gladare att jag kommit. Vi gick runt lägret och tittade på stranden  därifrån kanoterna läggs ut. Vi gick till måltavlorna där det övats pil och båge  och Lillasyster presenterade mig för sin  ledare som hon haft under veckan och en del kompisar förstås.

Det var en vacker eftermiddag. Inte alls hett i luften och det var intressant att se det nya lägret som byggts om sedan jag var där senast.

Nu är Lillasyster klar med läger för den här sommaren, men Sonen har två veckor till innan hans lägersommar  är slut…


 Lillasyster framför måltavlorna. 


 Lillasysters  grupp uppträder med en sång om en älg som älskar saft! Därav händerna vid huvudet… 


Sonens grupp uppträdde också med en sång och strax efter att den avslutats började skrikfesten nämnd i inlägget…!

Eftermiddag i köket

Ha! Jag var nog inte den enda som hade en aning svårt att tro på meteorologerna igår när det spåddes  svalare, eller egentligen, kyligt väder för hela delstaten. Det har varit varmt, riktigt hett ända sedan vi landade på den västra sidan av Potten för en knapp vecka  sedan, så det var en aning svårt att tro på att torsdagens temperatur knappt skulle stiga ovanför plus tio strecket!

Men, men…rätt fick de och imorse steg vi upp til regn och iskalla nordliga vindar från Kanada! De yngre barnen i detta hem har dagsläger igen den här veckan, så det var bara att söka fram långbyxor, jackor och strumpor igen. Nu fanns ju dessa inte SÅ långt borta, eftersom de var med på resan, men lite knasigt kändes det nog att byta ut ärmlösa linnen och shorts mot dessa varmare kläder!

Men till lägret åkte de, trots hällregnet och jag fick tillbringa dagen i…köket!

Eftersom vädret  faktiskt lämpade sig för bakning så gjorde jag just det. Det blev hemgjord müsli till Maken som han gärna äter på morgnarna och sedan en blåbärspaj. Dock ingen amerikansk paj, sådana är jag dålig på, men finsk smulpaj klarar jag av!

Efter kvällens middag blev det då paj med vanlijsås till och då upptäckte jag nästan en liten katastrof… Jag glömde köpa mera vaniljsås när vi var hemma i Jakobstad! Denna sås finns nämligen inte här, jag tror att den tillhör Norden, och jag brukar alltid köpa den i pulverform när vi är hemma och nu glömde jag! Äsch! Får kanske lägga in en beställning via mor och/eller SysterYster. Vi får se…

Pajen avnjöts i alla fall, och Maken, som föredrar amerikansk paj, var nog rätt nöjd ändå, måste jag säga… 😉

Jodå, visst firade vi!

Det har varit tyst här på min blogg ett tag. Inget särskilt har väl pågått, men barnen är hemma från Arkansas och livet är igen som det skall vara,. Full rulle, men på ett annat sätt, eftersom det är sommarlov!

Igår firade vi förstås, USAs Nationaldag.. Vädret bjöd på helt normalt juliväder för oss här i norra Mellanvästern. Just över 30 grader varmt och en tung och kvav luftmassa har hittat hit från de södra delarna av landet.

Vi grillade och åt gott. Svärmor och Svärfar kom naturligtvis på besök och åt med oss. Trots den tryckande värmen, satt vi ute på nätverandan och åt. Takfläkten snurrade på högsta hastighet och det gick faktiskt bra att sitta ute, så länge man satt stilla och  i skuggan.

Barnen  väntade, väntade och väntade på mörkrets inbrott. Trots  att vi vid det här laget  har stora barn, så är det lika roligt varje år med fyrverkerierna som vi köper! Nu får de ju själv springa omkring med sprakastickorna  ( tomtebloss heter de väl på riktig svenska…?!) och bara det i sig själv är ju hur kul som helst.

I delstaten Minnesota är inte alla fyrverkerier lagliga, endast de som står på marken och stilla i en låda får användas av privatpersoner. Alltså inget uppskjutande av raketer. Dock är de vanliga raketerna helt lagliga i grannstaten till öster, Wisconsin, så ni kan ju gissa att en hel del av Minnesotas befolkning vallfärdar till Wisconsin för att köpa dessa.

Dock höll  vi oss på den lagliga sidan och Maken hade köpt ett stort paket med olika fyrverkerier som vi brände av igår kväll. Och jag måste säga att de nog duger riktigt bra de också. Huvudsaken var ju att barnen hade skoj och de hade de verkligen!

Sammandrag…

… Av helgen som gått och som vi just avslutat.

Redan på fredagskvällen började festligheterna. Lågstadiet där Lillasyster går ordnade sin allra första karneval! Denna karneval hade väldigt lite att göra med stafetter dock, men desto mera med spel, roliga aktiviteter, skräpmat m.m, m.m för att samla in pengar till skolan, men också för at helt enkelt hålla ett roligt jippo för eleverna!

På bilden ovan syns skylten till klassrummet dit Lillasyster gick först. Inga riktiga djur fanns här men en hel massa mjukisdjur som skänktst till skolan av föräldrarna till eleverna.  Dessa mängder med mjukisdjur hade gått igenom tvätt och tillsnyggning och skulle nu då säljas till de elever som var intresserade. 

Efter  att jag lyckats dra Lillasyster med mig ut ur klassrummet med djuren, var det dags för en annan kul grej- Wacky hair!

Hon valde råttsvansar med piprensare insatta i dem och sedan sprayfärg, gult och blått! Och nej, det var inte Sverige hon tänkte på, utan mera på skolan som har dessa som sina färger!

Stora uppblåsta  grejer att hoppa i och studsa på fanns också i gymanstiksalen och Lillasyster styrde kosan dit efter att hon blev klar med sin nya frisyr. På bilden syns hon till höger när hon kommer nerför rutschbanan.

Kvällen avlustades lite snopet dock när vi märkte att Lillasyster var allergisk mot hårpsrayen med färg  som användes i håret hennes och hela nacken blev täckt av röda, kliande prickar! Till all lycka var den två och en halv timme långa karnevalen slut i alla fall och det blev att åka hem och duscha och ta en antihistamin mot fläckarna. Trots detta avslut på kvällen var Lillastster mer än nöjd!

Lördagen inleddes prickfri, tack och lov och sedan bar det iväg till den första repetitionen inför den jättelika pianokonserten som Lillasyster kommer att vara med i i juni. Jag tror att jag berättat att hon, tillsammans med 700 andra elever, har gått och vunnit en pianotävling och nu skall en festkonsert hållas i juni. Men innan denna festkonsert hålls, skall det repeteras och pianoduetterna skall övas in. I bilden ovan syns Lillasyster i turkost mellan alla pianon. Flickan som hon sitter bredvid och som hon spelar duett med hade också på sig turkost för dagen PLUS att hon hade glasögon, precis som Lillasyster.

På lördagseftermiddagen blev det till att spendera timmarna utomhus. Bilden ovan visar hur långt löven har hunnit på pilträdet vid dammen. Dottern fyller om en vecka  och runt hennes födelsedag spricker löven alltid ut. Härligt!

Jordgubbslandet fick jag också rensat på allt det vissnade och döda från förra hösten och nu får den nya grödan mera utrymme att, förhoppningsvis växa och producera nya, goda jordgubbar. Solen sken och det var nästan tjugo grader varmt, trtos de svala vårvindarna. Ännu är det inte sommar, det märks, men ljuvligt var det!

Söndagen kom  med mera aktiviter, pianokonsert för flickorna vid en kyrka långt in i Minneapolis som vi aldrig hade besökt. I ett gammalt område i staden och det var alldeles ljuvligt vackert eftersom det är beläget nära sjöarna inne i staden. En helt anan bild av staden fick Lillasyster, som åker ner till Downtown varje vecka för sin harplektion,  men har sett väldigt lite av andra delar av staden.

Pianokonserten blev dock väldigt lång, över 50 barn uppträdde! Alla i olika åldrar och det blev länge för alla att sitta. Båda flickorna klarade sina pianostycken med bravur dock, speciellt Llillasyster som fick veta att fel låt hade skrivits ut i programmet, så hon hamnade att spela den istället för den musik som hon hade övat in! Dock kunde hon den andra låten riktigt bra också och allt gick fint.

Lillasyster vid flygeln i den gamla kyrkan.

Storasyster tackar för sig efter sin spelning.

Efter denna fullspäckade helg åkte vi hem på söndagseftermiddagen och jag tog itu med…städning! Det kändes faktiskt rikigt skönt att spendera de resterande timmarna av helgen hemma med tvätten och dammsugaren.

Nu är det måndag morgon och en ny vecka har redan sparkats igång. Den sista veckan i april! Helt otroligt vad tiden rusar iväg!

 

Första tävlingen

Nu är det ju vår, ävenom de senaste dagarna har varit rätt kyliga här på andra sidan Potten, men trots detta är ‘track and field” eller Mellanskolans friidrott i full swing. Sonen är med, för första gången och har de senaste veckorna jobbat med kulstötning, diskus,längdhopp, höjdhopp och 100 m löpning.

Idag skulle den första  tävligen hållas och när vi drog isär gardinerna imorse hällregnade det! Det var precis som om någon stod ovanför vår delstat och hällde hinkvis med vatten över oss, det kom i strida strömmar!

Vid frukosten frågade jag Sonen om tävlingen skulle hållas oberoende av vädret oh han menade att tränarna hade sagt att så var fallet.

Eftersom tisdagskvällen var fullspäckad med aktiviteter mellan alla tre barnen, blev det maken som åkte till friidrottstävlinen vid mellanskolan, medan jag skötte om att Lillasyster kom iväg till hennes danslektion.

Till all lycka hade den som beslutat att hälla vatten på oss den största delen av dagen, äntligen gjort ett uppehåll och Maken behövde inte stå och huttra under sitt jättelika golfparaply. Dock tyckte denna samma ngn som dumpat litervis med vatten på oss hela dagen, att allt detta vatten behövde torkas upp och satte igång en  ordentlig vind! Och varför skulle vi nöja oss med några vindpustar här och där, nej, vi talar ordentliga havsvindar mitt i landet! Helgalet!

Hur som haver, tävling blev det!  🙂

Imponerande!

Detta är George Washingtons hem som kallas Mount Vernon och ligger i delstaten Virginia och ungefär 1.5 timmes resa från Washington DC.

George Washington var USAs första president och levde mellan 1732-1799. Han var en utmärkt ryttare och krigade också i landets Revolutionary War.

Idag använde vi oss av den utmärkta kollektiva trafiken, tog två metrotåg och en buss och tog oss till detta intressanta historiska hem. Jag har faktiskt varit här förut, för ungefär 25 år sedan, men barnen hade aldrig varit här.

Vi gick runt på ägorna och avslutade dagen med en guidning, som tyvärr inte alls var så grundlig som jag skulle ha velat. Vädret var utsökt, varmt och vackert och det kryllade av besökare, så guiderna försökte få så många osm möjligt igenom byggnaderna gissar jag. Det var lite synd, det skulle ha varit roligt att få veta mera om denna familjs liv och leverne och hur de underhöll 318 slavar, när de hade som mest!

Ägorna var jättelika och efter att vi hade gått och sett oss omkring en stund, ätit lunch och väntade på vår guidning, gick vi ner till den privata hamnen som också finns på dessa stora ägor. Barnen sitter här och vilar medan de tittar ut över Potomacfloden, som så småningom rinner ut i Atlanten. Det var alldeles stilla och det blev nästan för varmt i solen denna tidiga aprildag.

Nej, detta är inget fängelse. I  kistan till höger vilar Geroge Washington och i kistan till vänster vilar hans fru Martha. Geroge Washington hade blivit erbjuden en begravningsplats inne i Washington DC, men tackade nej och skrev istället i sitt testamente att han ville bli begraven på sina ägor i Virgnia. Han hade till och med skrivit var  på ägorna han ville bli begraven och hur det skulle se ut! Han dog den 14.12 1799 av en infektion i halsen som gjorde att han kvävdes till döds under en och en halv dag! Nuförtiden finns denna sjukdom inte längre, åtminstone inte i Västvärlden eftersom det finns vaccin och antibiotika!

Dena s.k gravsten finns till vänter om gravarna och på den står det vem som ligger begraven i kistorna.

Det blev alltså en mycket intressant dag och detta för mig också till titeln i dagens inlägg- imponerande. Vi har ju alla hört det sägas att USA inte har ngn historia och om landet nu har en, så är den väldigt ung jämfört med Europas. Och det stämmer ju nog, att detta landet är ett väldigt ungt land, men samtidigt har jag tyckt under vår vistelse här i Washington DC med omnejd att den historia som dock finns är välbevarad och väl omhändertagen. Och det är ju klart, så är det ju på sådana här ställen, men samtidigt tycker jag att det är så otroligt bra att landets historia, om än ung, förs vidare till alla och den presenteras med stolthet. Och det tycker jag är bra. Ett land skall vara stolt över sin historia, ävenom nu slaveriet inte precis är ngt att vara stolt över, men alla länder har ju nog det ena, än det andra som svartfläckar dess historia…

Museet som vi besökte idag var inte gratis, men precis alla monument och alla museer inne i Washington DC är gratis och tar  alltså inga inträden. Så att vem som helst, fattig som rik, har möjlighet att ta del av dem, och det tycker jag är så väldigt bra! Om man sedan vill ha souvenirer från de olika gåvobutikerna eller äta lunch inne på museerna, det kostar ju förstås, men på ngt sätt måste det ju komma in pengar också.

Nu har vi endast en och en halv dag kvar  under denna resa, Ännu vet vi inte vad vi hittar på imorgon, torsdag, men ngt lär det bli. Vi  hade tänkt göra ngt utomhus, men nu lovas det konstant regn hela dagen, så vi får se… Återkommer säkert med vad vi hittade på…

Slöar…

Nyss hemkommen från jobbet sitter jag här och slöar. Formligen stirrar rakt fram på min skärmoch njuter av den relativa hemmatystnaden jämfört med alla ljud på jobbet idag.

Att jobba med småbarn är skojigt, verkligen. Jag och min kollega har hand om barnen som är  i åldrarna 33 månader till 5 år och för det mesta har vi hur kul som helst. Med blandade åldrar ger det alla möjliga intressanta situationer och barnen är på olika stadier i utecklingen.

Men, idag var det en sådan där dag på jobbet då jag mycket hellre skulle ha vairt hemma i min egen lugna vrå. Det var en känslosam dag med gräl, skrik, bit i fingret ( inte mitt tack och lov!)  osv.

Ibland har vi ju förstås sådana dagar och det är helt naturligt, men just nu njuter  jag av min egen hemmavrå och mina egna, så mycket äldre barn. Lillasyster vilar uppe på sitt rum med lite skärmtid hon också och äldsta Dottern sitter vid pianot och klinkar och tar ut en sång. Ljud, javisst, men SÅ mycket bättre än gråt och skrik och gräl!

Nya jobbartag  imorgon, men det det är LÅNGT dit ännu…!