På kurs med Kurt ( eller ngt i den stilen)

Om ett år flyttar hon troligtvis hemifrån. Det är högskolan som gäller för Dottern hösten 2018 och i sommar har mamman beslutat sig för att lära denna sgs vuxna Dotter  lite ett annat… Som att koka mat till exempel.

Visst, hon hade Husis i högstadiet, men mamman i huset var mindre imponerad med husisläraren och hela husisprogrammet. Nu vet jag ju inte hur Husis lärs ut på högstadiet längre där hemma, men när Dottern gick i högstadiet här, eller egentligen mellanskolan som det numera kallas, hade hon endast en lektion i veckan på 40 minuter! Det är inte mycket mat man hinner koka och lära sig servera på den tiden, minsann!

Till råga på allt var husisläraren under all kritik tyckte jag. Eleverna började inte ens med baskunskaper som att lära sig vad det finns för köksredskap eller hur man diskar!

Igår, söndag, hade jag Dottern i köket med mig och det blev riktigt roligt. Det är inte lite man skall tänka på när man kokar mat, men eftersom jag kokar sgs varje dag märker jag inte detta. Dock märktes det bra igår när Dottern hade hand om middagen. Det blev finländsk mat dessutom, Pytt-i-panna och äggröra! Det var en del att hålla reda på, men jag måste säga att hon klarade  allt med glans och roligt var det!

Ikväll fortsätter matlagningskursen… Jag tror vi skall bege oss in på ett lite svårare område. Marinera kött nu på förmiddagen för att sedan använda detta sagda, marinerade kött till att göra fajitas. Vi får se…

Picknick och trevliga aktiviteter- i hettan!

Dan före dan. Innan skolan är slut alltså. Det är rät märkligt hur snabbt de här skolåren går. Det var ju just september och det nya året påbörjades! Här står vi nu och barnen avverkar de allra sista två dagarna i juni!

Jag spenderade en del av skoldagen med Lillasyster  idag. Det handlade om picknick ute i gröngräset utanför skolan och sedan hade föräldrarna planerat olika aktiviter för barnen. Ett jippo att fira slutet på skolåret!

Först  blev det picknick lunch…
Sedan blev det gruppbild med hela åk 3.
Stafetten med den våta svampen var uppskattad. Eleverna på lagen turades om med att springa med en svamp till en liten barnbassäng. Fylla svampen med vatten så fort det gick, springa tillbaka till laget och utgångspunkten och vrida ur svampen i en hink. Det första laget som fyllde hinken vann stafetten.
Att måla en fotoram för klassfotot som togs var roligt!
Sist men inte minst, dragkampen! Flickorna mot pojkarna och flickorna vann båda gångerna! Gissa om pojkarna var snopna!

Det är roligt då mamma kommer på besök till skolan! Efter 2.5 timmar ute i 33 graders värme, var det lyxigt att skippa skolbussresan och åka hem i bilen en halvtimme tidigare än de klasskamrater som inte hade ngn förälder som kunde komma till festligheterna.

En skoldag kvar…

 

 

Vernissage från skolåret

Teckningarna kommer hem från Dotterns skolår. Hon har ritat och målat  flitigt under hela året. Nu måste vi ju då hitta ställen och väggar att visa dem alla!

Här kommer några smakprov:

 

Att bygga broar

Okokt spaghetti, gummiband, tandpetare och klämmor från olika slags påsar. Dessa material åkte med Lillasyster till skolan imorse. De behövdes nänligen för att bygga broar i matematik!  Det fanns andra förslag på listan som kom hem också, men efter att ha gått igenom skåpen här hemma, blev detta slutresultatet.

Nu får elverna bygga broar och vem vet… Kanske hela klassen på 24 elever blir civilingenjörer en dag!    😉

Status quo

Tacka vet jag en helt vanlig kväll utan dramatik från vare sig sociala medier eller på ngt annat sätt!

Barnen var tillbaka i skolan idag efter vårlovet och Maken tillbaka på jobb. Själv hade jag vanligt måndagsledigt och imorgon är jag tillbaka på jobbet igen. Helt OK faktiskt! Skall bli riktigt roligt att träffa mina arbetskamrater igen. Vi är ett litet gäng, endast sex stycken eftersom vårt dagis är så  litet och endast öppet på deltid, men trivs ihop, det gör vi!

Hur gick det då för Dottern och kompisen hennes som mådde så dåligt? Jo, jag kan meddela att flickan med föräldrar fick besök av polisen igår kväll efter att Dottern ringt dem och det hela slutade ju då med att hon blev inlagd på sjukhuset eftersom hon ville ta livet av sig och såg ingen annan utväg.

Maken skrev ett mejl till en av Dotterns  lärare redan igår kväll och han fick svar mycket snabbt av henne. Dotterns kompis var inte i skolan idag, och lär inte vara där på hela veckan eftersom hon fortfarande befinner sig på den psykiatriska avdelningen på sjukhuset. Kompisen skrev till och med ett SMS åt Dottern och tackade henne för att hon faktiskt hade ringt till polisen och ville hjälpa, även om hon var minst sagt arg på Dottern igår kväll. ( Dottern bad polisen om att få vara anonym, och polisen lyssnade ju till detta förstås, men en gemensam kompis skvallrade efter att Dottern berättat att hon var den som ringde till polisen…!)

Så, det var en väldigt jobbig situation, som hittills reder ut sig på bästa sätt.  Flickan blir omhändertagen av professionella läkare och skötare som vet vad detta handlar om och förhoppningsvis får hon bra mediciner som hjälper henne ur denna grymma depression. Det har redan förekommit tre självmord i Dotterns skola detta läsår, det behövs verkligen inga flera!

Jag återkommer nog om det händer mera…

Imponerande!

Detta är George Washingtons hem som kallas Mount Vernon och ligger i delstaten Virginia och ungefär 1.5 timmes resa från Washington DC.

George Washington var USAs första president och levde mellan 1732-1799. Han var en utmärkt ryttare och krigade också i landets Revolutionary War.

Idag använde vi oss av den utmärkta kollektiva trafiken, tog två metrotåg och en buss och tog oss till detta intressanta historiska hem. Jag har faktiskt varit här förut, för ungefär 25 år sedan, men barnen hade aldrig varit här.

Vi gick runt på ägorna och avslutade dagen med en guidning, som tyvärr inte alls var så grundlig som jag skulle ha velat. Vädret var utsökt, varmt och vackert och det kryllade av besökare, så guiderna försökte få så många osm möjligt igenom byggnaderna gissar jag. Det var lite synd, det skulle ha varit roligt att få veta mera om denna familjs liv och leverne och hur de underhöll 318 slavar, när de hade som mest!

Ägorna var jättelika och efter att vi hade gått och sett oss omkring en stund, ätit lunch och väntade på vår guidning, gick vi ner till den privata hamnen som också finns på dessa stora ägor. Barnen sitter här och vilar medan de tittar ut över Potomacfloden, som så småningom rinner ut i Atlanten. Det var alldeles stilla och det blev nästan för varmt i solen denna tidiga aprildag.

Nej, detta är inget fängelse. I  kistan till höger vilar Geroge Washington och i kistan till vänster vilar hans fru Martha. Geroge Washington hade blivit erbjuden en begravningsplats inne i Washington DC, men tackade nej och skrev istället i sitt testamente att han ville bli begraven på sina ägor i Virgnia. Han hade till och med skrivit var  på ägorna han ville bli begraven och hur det skulle se ut! Han dog den 14.12 1799 av en infektion i halsen som gjorde att han kvävdes till döds under en och en halv dag! Nuförtiden finns denna sjukdom inte längre, åtminstone inte i Västvärlden eftersom det finns vaccin och antibiotika!

Dena s.k gravsten finns till vänter om gravarna och på den står det vem som ligger begraven i kistorna.

Det blev alltså en mycket intressant dag och detta för mig också till titeln i dagens inlägg- imponerande. Vi har ju alla hört det sägas att USA inte har ngn historia och om landet nu har en, så är den väldigt ung jämfört med Europas. Och det stämmer ju nog, att detta landet är ett väldigt ungt land, men samtidigt har jag tyckt under vår vistelse här i Washington DC med omnejd att den historia som dock finns är välbevarad och väl omhändertagen. Och det är ju klart, så är det ju på sådana här ställen, men samtidigt tycker jag att det är så otroligt bra att landets historia, om än ung, förs vidare till alla och den presenteras med stolthet. Och det tycker jag är bra. Ett land skall vara stolt över sin historia, ävenom nu slaveriet inte precis är ngt att vara stolt över, men alla länder har ju nog det ena, än det andra som svartfläckar dess historia…

Museet som vi besökte idag var inte gratis, men precis alla monument och alla museer inne i Washington DC är gratis och tar  alltså inga inträden. Så att vem som helst, fattig som rik, har möjlighet att ta del av dem, och det tycker jag är så väldigt bra! Om man sedan vill ha souvenirer från de olika gåvobutikerna eller äta lunch inne på museerna, det kostar ju förstås, men på ngt sätt måste det ju komma in pengar också.

Nu har vi endast en och en halv dag kvar  under denna resa, Ännu vet vi inte vad vi hittar på imorgon, torsdag, men ngt lär det bli. Vi  hade tänkt göra ngt utomhus, men nu lovas det konstant regn hela dagen, så vi får se… Återkommer säkert med vad vi hittade på…

Monument i dagsljus och monument i kvällsljus

Det blev en hel massa steg igår, söndag, men intressant, betungande och trevligt var det på alla sätt och vis. Under dagen gick vi runt till alla de olika, största monumenten och sedan på kvällen gjorde vi en rundtur igen med buss och en guide och såg allting på nytt. Kanske väl  mycket undrar ngn, men det var det faktiskt inte. Det blev helt annorlunda att se allting en andra gång och dessutom kunde luckorna fyllas i av en trevlig och sakkunnig guide.

En del av det relativt nya monumentet som skall hjälpa oss att bli påminda om det andra världskriget. Helt otroligt vackert gjort, massor med symbolik i de olika delarna i strukturerna och endast 15 procent av pengarna att bygga det  kom från USAs budget. Resten samlades in och bl.a skådespelaren Tom Hanks var den som var med och samlade in det mesta av!

På kvällen var monumentet otroligt vackert med så mycket vatten som var upplyst i kaskader och sedan det ståtliga Washington Monument i bakgrunden.

Det är svårt att se, men denna vägg är prydd med just över 4000 stjärnor i guld. Varje stjärna representerar 100 amerikaner som fick sätta livet till i det andra världskriget…

Dottern framför the Reflecting Pool och  Washington Monumentet.

Lillasyster vid Abraham Lincoln statyn.

Martin Luther King Jr. Statyn: Out of a Mountain of despair, a stone of hope.

Klockan hann bli hela 22.30 innan vi var tillbaka vid hotellet. Här tog en av våra medresenärer på rundturen på kvällen en bild av hela familjen framför Vita Huset, som egentligen hette the Executive Mansion, när det först byggdes. Presidenten John Adams var den fösta presidenten med familj att bo där. Det finns fem våningar, 132 rum, 440 dörrar, 8 trappor och nej, vi fick inte gå in. Det behöver man ha speciellt tillstånd till och det hade inte vi. Mera om Vita Huset i ett senare inlägg….