Värmebölja!

Efter två veckor i frysboxen har graderna stigit med hejdundrande hastighet och idag hade vi en otroligt ljuvlig vinterdag helt utan minusgrader!

På seneftermiddagen gassade solen nästan från en molnfri himmel och jag blev igen påmind hur långt söderut Minnesota egentligen ligger. Ljuvligt! ( Ju äldre jag blir, desto mera tolererar jag denna årstid vi nu befinner oss i, istället för att tycka om den.Hörde på radion idag att vi har 70 dagar kvar till den offciella våren!)

För att riktigt fira denna värme, blev det skridskoåkning för Lillasyster och en hel massa barn i området  efter att skolbussen hade släppt av dem efter skolan idag.

Till och med hundarna njöt av det vackra vädret:

Lilly njöt på utsidan  på uppfarten framför vårt hem, medan lilla Fiona njöt på insidan i solen bakom glasdörren:

På kvällen tog jag hand om ett annat måste innan det blir kallt igen- tvätta bilen! Jag fick min bil tvättad för några dagar sedan och ikväll, medan flickorna hade lektioner i piano, såg jag till att få bilen som Dottern kör tvättad. Kön till biltvätten var lång, jag var inte den enda med denna tanke denna varma kvaäll i januari.

Efter att solen hade gått ner, sjönk temperaturen förstås ner till några minusgrader igen, konstigt vore det ju annars, men tillräckligt varmt att få bilen tvättad var det verkligen.

Det blev en halv timmes väntan i bilkön in till tvätten, men eftersom jag hade bestämt mig för att få det gjort ikväll, satt jag tålmodigt kvar i kön…

Annonser

Klar!

Halsduken till Lillasyster blev helt klar i eftermiddags! Hon klippte till fransarna på dem efter att jag hade fäst dem och jag ser ju nu på fotot att de kanske inte är helt jämna… Nåja, det syns ju knappast när hon använder den och hon var mer än nöjd med sina den, så hon bryr sig säkert inte.

Halsduken hänger nu ovanpå den nya vinterjackan som Lillayster fick i november och är klar för skolan tills  imorgon. Till råga på allt har det lovats värmebölja imorgon, och det lär inte ens bli så kallt som -20 utan dagstempen har utlovats till en mera behagligare -16! Det ni! 😉😂

Språngmarsch i kylan

Jag stod i tvättstugan och vek kläder när Maken kom och frågade mig om jag ville gå ut och gå en sväng i kylan. Vi inleder nämligen vecka nummer 2 med riktigt gammaldags iskyla och dagens hösgsta temperature var lite bättre än igpr, -18. Igår, nyårsafton, blev det som varmast runt -20. Alltså, det går mycket långsamt åt rätt håll, men med allt detta innesittande får man ju rätt lätt myror i baken och Maken tyckte vi kunde gå ut på en liten promenad.

Sagt och gjort. Vi klädde på oss, lade kopplet på stora hunden eftersom hon har en ordentligt tjock  björnpäls  och begav oss iväg.

Llånga vandringar hade vi ju nog inte tänkt oss, men trodde att vi skulle klara lite längre än 15 minuter. Dock hade vi inte räknat med den iskalla vinden ovanpå den redan iskalla luften och en hund, som bara efter tio minuter började lyfta på tassarna och se ganska stelbent ut. Svansen höll hon ännu högt och verkade trivas som fisken i vattnet, men hon har ju förstås ingen aning om att hon kan  förfrysa tassarna på de iskalla cementtrottoarerna heller.

Trots kölden var det skönt att komma ut och gå en liten stund och sträcka på benen efter all god nyårs och julmat.

Den första skolveckan för barnen lär skall fortsätta i samma anda, men vi väntar ivrigt in helgen då värmebölja har utlovats… -4 kommer att kännas som strandväder på söndagen!

Solen går ner bakom hustaken vid 16 tiden nu i början av året….

Det fjärde ljuset brinner

På julaftonskvällen, hemkomna efter julgudstjänsten, tände jag det fjärde och sista ljuset i ljusstaken för i år. Nog går december snabbt ändå!

Vi fick en riktigt fin julhelg. Kort är den ju, festligheterna börjar vanligen på julaftonskvällen med julgudstjönst i kyrkan och sedan tar det riktiga firandet vid på juldagsmorgonen. Den amerikanska jultomten kommer ju inte hem till barnen och delar ut julklapparna, utan han kommer ner genom skorstenen på natten och lägger klapparna under granen. Ofta ligger barn och lyssnar så länge de bara orkar hålla sig vakna och oftast rapporterar de följande morgon att de hört än det ena, än det andra på taket under natten.

Så även Llillasyster, som fortfarande, vid nästan tio års ålder tror hårt på denna jultomte. Det tycker jag är helt Ok faktiskt. Låt dem vara barn så länge de kan, tids nog hinner världen och allt som hört den därtill ikapp. Och Lillasyster förklarade bestämt att hon hade fruktansvärt svårt att sova senaste natt eftersom hon hörde flera knarrande ljud i tak och väggar under natten! ( Att den smällkalla vintern återigen kom från Kanada och att det blev  runt -20 grader under natten och att det pga detta säkert knarrade lite extra i hemmets  tak och väggar, iddes jag inte påpeka…!)

Juldagsmorgonen kom äntligen och efter en orolig natt väckte Lillasyster Maken och mig klockan…06.15! Alltså…! Visserligen älskar jag mina barn, men dtta klockslag var lite väl tidigt, så vi bad henne att krypa tillbaka till sängs och försöka igen om si så där två timmar. Hon gick lydigt tillbaka till sitt rum och kom tilbaka klarvaken och redo för julklappar knappa två timmar senare. Detta var en mycket mera acceptabel tid att stiga upp tyckte Maken, jag och syskonen och ner till vardagsrummet kom vi.

Det blev en mysig stund vid granen och omslagspappret, lådor, påsar och band flyga lite hit och dit innan alla hade öppnat sina klappar och beundrat varandras gåvor. Kläder, leksaker, tofflor, morgonrockar, mjuka mysbyxor, parfym av maken m.m, m.m allt huller om buller. Goda kanelbullar som jag hade bakat i torsdags tog jag ur frysen för att värma upp och det blev en lite extra  god frukost.

Sedan blev det mystimmar på rad innan Makens föräldrar kom på besök med mera julklappar och så småningom blev det julmiddag, finländsk/amerikansk sådan.

Nu är det sent på kvällen och jag sitter med min lilla dator i famnen vid den utlysta granen. Imorgon har ni annandagen hemma i. Norden och här hos oss är julen 2017 över. Maken är tillbaka på jobbet imorgon och barnen och jag har jullov.

God fortsättning kära läsare och tack för att ni fortsätter att titta in här hos mig!

Njuter!

Det är rätt kyligt ute denna soliga novemberdag. Någon plusgrad nu på eftermiddagen och lämpar sig inte så bra för att lapa sol… utomhus.

Dock har Fiona legat i detta läge nu en bra timme eller så. Strax innanför den inglasade ytterdörren där det är mycket varmt efter att höstsolen gassat på en stund.

Hon kan det här med njutning den här yngsta familjemedlemmen vår! 🤔😃

Höststädning

Söndagseftermiddagen ägnade jag åt tråkgöra. Jag städade nämligen ur krukorna på utsidan efter sommarens och höstens blomning. Det är så roligt att planera och plantera på vårarna, se till att det växer och vattna dag ut och dag in och hålla reda på när det regnar och när det behöver vattnas och när dte inte behöver vattnas. Sedan kommer frosten i oktober någon gång, ibland till och med i september och så fryser och vissnar allt det vackra och det blir bara bruna rester kvar. Då tar tråkgörat vid…

Och detta fick jag alltså gjort igår i den svala novembersolen. Kallt var det inte om man tänker på att vi befinner oss i slutet på november, flera grader på plus och solen försökte göra sitt bästa för att hålla framsidan av vårt hem som vätter mot söder och uppfarten varm och skön. Någon ytterrock tog jag minsann inte av mig, men vantar eller mössa på händer och huvud behövdes inte heller,  vilket i sin tur  gjorde städandet lite lättare.

Nu har kompostlådan blivit ordentligt påfylld och krukorna får stå tomma i väntan på våren igen…

Grilla i november? Ja, men varför inte..?!

-Skam den som ger sig!, tänkte jag ikväll där jag stod ute i den iskalla vinden  och försökte få fyr på pappret under grillkolen. Det var faktiskt  inte så kyligt i luften, någon plusgrad, men vinden var kall och ven om öronen och grillen.

Tändaren ville absolut inte hållas vid liv och till sist gick jag in igen och tog fram de extra långa tändstickorna för att försöka med dem istället. Naturligtvis var svavlet på lådan nästan helt borta, så jag måste ändå använda tändaren för att få fyr på tändstickan…! Till slut gick det och jag fick faktiskt igång  en ordenlig, liten brand under kolen. Tidningspappret fick fart och sedan var det bara då att vänta den där halvtimmen som det vanligen tar att få riktigt fin glöd på kolen.

Och, javisst, så här såg elden ut en halvtimme senare. Den hade, som den skall göra, sökt sig upp mot kolen och det brann så fint så. Fast ni kanske kan se på bilden hur lågorna blåser överallt och det inte är ngn vacker eld precis.

Fast då det skall grillas behöver ju inte elden vara vacker, mera att den gör grillen het, och det gjorde den.

Det hann bli mörkt innan jag fick på köttet på gallret, så det blev ingen bild av köttet på grillen. Dock blev det en bild på köttet när det kommit in i stugvärmen igen och ja, vad annat kan man säga…jag var mer än nöjd! ☺️

Att det sedan blev riktigt gott också, gjorde ju saken ännu bättr förstås!