Det fjärde ljuset brinner

På julaftonskvällen, hemkomna efter julgudstjänsten, tände jag det fjärde och sista ljuset i ljusstaken för i år. Nog går december snabbt ändå!

Vi fick en riktigt fin julhelg. Kort är den ju, festligheterna börjar vanligen på julaftonskvällen med julgudstjönst i kyrkan och sedan tar det riktiga firandet vid på juldagsmorgonen. Den amerikanska jultomten kommer ju inte hem till barnen och delar ut julklapparna, utan han kommer ner genom skorstenen på natten och lägger klapparna under granen. Ofta ligger barn och lyssnar så länge de bara orkar hålla sig vakna och oftast rapporterar de följande morgon att de hört än det ena, än det andra på taket under natten.

Så även Llillasyster, som fortfarande, vid nästan tio års ålder tror hårt på denna jultomte. Det tycker jag är helt Ok faktiskt. Låt dem vara barn så länge de kan, tids nog hinner världen och allt som hört den därtill ikapp. Och Lillasyster förklarade bestämt att hon hade fruktansvärt svårt att sova senaste natt eftersom hon hörde flera knarrande ljud i tak och väggar under natten! ( Att den smällkalla vintern återigen kom från Kanada och att det blev  runt -20 grader under natten och att det pga detta säkert knarrade lite extra i hemmets  tak och väggar, iddes jag inte påpeka…!)

Juldagsmorgonen kom äntligen och efter en orolig natt väckte Lillasyster Maken och mig klockan…06.15! Alltså…! Visserligen älskar jag mina barn, men dtta klockslag var lite väl tidigt, så vi bad henne att krypa tillbaka till sängs och försöka igen om si så där två timmar. Hon gick lydigt tillbaka till sitt rum och kom tilbaka klarvaken och redo för julklappar knappa två timmar senare. Detta var en mycket mera acceptabel tid att stiga upp tyckte Maken, jag och syskonen och ner till vardagsrummet kom vi.

Det blev en mysig stund vid granen och omslagspappret, lådor, påsar och band flyga lite hit och dit innan alla hade öppnat sina klappar och beundrat varandras gåvor. Kläder, leksaker, tofflor, morgonrockar, mjuka mysbyxor, parfym av maken m.m, m.m allt huller om buller. Goda kanelbullar som jag hade bakat i torsdags tog jag ur frysen för att värma upp och det blev en lite extra  god frukost.

Sedan blev det mystimmar på rad innan Makens föräldrar kom på besök med mera julklappar och så småningom blev det julmiddag, finländsk/amerikansk sådan.

Nu är det sent på kvällen och jag sitter med min lilla dator i famnen vid den utlysta granen. Imorgon har ni annandagen hemma i. Norden och här hos oss är julen 2017 över. Maken är tillbaka på jobbet imorgon och barnen och jag har jullov.

God fortsättning kära läsare och tack för att ni fortsätter att titta in här hos mig!

Annonser

Beyond the Storybook

Ja, det var titeln på årets familjekväll på jobbet som vi höll i fredags. Tanken var att förskolebarnen, dvs 3-4 åringaarna skulle gå runt till de olika utlagda aktiviteterna, som alla var på ngt sätt relaterade till olika kända bilderböcker för barn. Orsaken till varför vi organiserar dessa kvällar på en fredagskväll har jag aldrig riktigt förstått, men eftersom jag numera är ledig på fredagar hade  jag ju inget att klaga på ändå. Dock hade mina kolleger haft fullt upp under dagen när jag kom till jobbet på kvällen, så för dem var det tungt att jobba detta s.k kvällsskiftet mellan 17-20!

Vid min station fick barnen med föräldrar tillverka bokmärken. Väldigt enkla sådana, men då man är tre ochh fyra behöver det inte  vara så väldigt komplicerat. Och bokmärken tillverkades verkligen med glädje! Målfärgerna är enkla. Skruva av korken och sedan bara försiktigt göra små cirklar på det redan utklippta bokmärket. Dekorera med ett vackert band och sedan ngt klistermärke om man så önskar. Och se! Ett alldeles eget bokmärke att markera sidan där du slutat läsa för denna gången.

I samma rum där vi hade tillverkning av dessa bokmärken, fanns dena roliga aktivitet uppsatt. Väldigt enkelt, men så väldigt populärt ändå. Som sagt, det behöver inte vara så märkvärdigt när man är 3 och 4. Ett stort ark kotaktplast är upptejpad på väggen. På detta ark fick barnen sedan klistra up laminerade, målade figurer i form av cirklar, hjärtan, trianglar, osv. Göra sina egna bilder helt enkelt. Precis taga som ur en bilderbok av, den här populära barnboksförfattaren Eric Carle. Nu vet jag inte om han blivit översatt till svenska, men kanske han har vid det hr laget? Själv kommer jag inte ihåg att jag läst dessa böcker som barn, men om de finns och du har unga barn hemma, rekommenderar jag dessa böcker varmt!

När ngt sådant här ordnas utöver de vanliga arbetstimmarna är det roligt om det kommer folk och det gjorde det verkligen i fredags! Många familjer gick runt mellan de olika stationerna. Satte sig ner i bokhörnan och läste ur personalens rekommenderade böcker, lyssnade till sagostunden med Mary the Library Lady, tog roliga foton i fotohörnan osv.  Vi var väldigt nöjda med kvällen och hur populär den var!

Festligheterna fortsatte

Dukat till mera festligheter! Ikväll var det Svärföräldrarnas tur. Vi bjöd dem på middag, lasagne och hembakat bröd stod på menyn. Nåja, hembakat och hembakat, om nu bakat i brödmaskin räknas, så var det väl hembakat då.

Vi hade en regnig och mulen söndag  så lasagnen passade perfekt. Varmt, mättande och om jag får säga det själv, riktigt gott.

Svärmor och svärfar var tacksamma över att komma till färdiggjord mat. Alltid lika trevliga, glada och just det ja, tacksamma. Det är tråkigt att koka för två och så mycket  roligare att sitta hos oss och  prata. Mera liv och rörelse med barnbarn och hundar!

Nu står vi inför en ny vecka med nya möjligheter. På jobbet skall vi prata om äpplen med barnen, Smaka på olika varianter, plantera äppelfrön, läsa böcker om äpplen och måla med äpplen! De stall bli roligt.

Ha en riktigt trevlig första vecka i oktober!

Höst… Eller…?

Nu måtte väl ändå hösten ha anlänt på allvar eller…? Denna ljuvliga måndag vaknade vi till märkbart svalare temperaturer efter helgens olidliga värmebölja på en bra bit över trettio grader. Dessa mycket svalare temperaturer hade också fört med sig grå himmel och regntunga moln- alldleles ypperligt höstväder och absolut inget, som jag i alla fall ansåg deprimerande!

Det är mycket man kan göra när det äntligen blir till höst! Ett exempel är detta:

Grädda en gyllene pannkaka i en het ugn! När luftkonditioneringen jobbar för högtryck att hålla vårt hem svalt och skönt, verkar det ju onekligen lite galet att slå på ugnen och producera mera värme i hemmet och  till råga på allt ödsla energi! Alltså, får sådant som att grädda en pannkaka vänta tills Moder Natur bjuder på behagligare väder.

Denna måndagskväll har jag tillbringat i köket och det blev pumpamuffins och pannkaka för hela slanten. Glada utrop från barn och Make när de kom hem efter kvällens träningspass och pianolektioner.

Imorgon är det tisdag, lite varmare temperaturer och solsken har det utlovats. Jobbet kallar också, men före det skall jag blanda mig mellan lakanen!

Tillbaka i bloggvärlden

Jodå, jag är tillbaka i bloggvärlden med hull och hår. Nåja, det vet jag väl ändå inte, men tillbaka til Minneapolis i Minnesota kom vi i lördags från en riktigt skön vecka i vattenparkerna i Wisconsin Dells. Eller kom vi och kom vi… Det var bara maken och jag som kom hem. Barnen med Makens kusin fortsatte sydvästerut  till hennes hemstat Arkansas och där skall de tillbringa hela denna vecka.

Så här glada var de på morgonen i lördags efter att vi lastat Jeepen full med alla deras grejer! Som ni kanske märker har den kära Kusinen brutet ben också! Ändå kom hon körande de 12 timmarna det tar för att spendera veckan med släkten och sedan åkte barnen alltså iväg med henne hemåt.

Inkommande helg kommer de alltså norrut igen och då trot jag nog både Maken och jag kommer att vara redo att åter  ha lite liv i luckan! Det är inte  klokt hur tyst vårt hem är denna barnfria vecka! Maken är tillbaka på jobb och här går jag själv och vankar med hundarna! Fast, jag kan ju inte helt sticka under stol med att det är riktigt skönt att bara vara och slappa och ta det lugnt också.

Och barnen då, hur har de det? Jo, de njuter! Denna tisdag tillbringas på ett nöjesfält i delstaten Missouri. Nöjesfältet heter Silver Dollar City och barnen, som alla älskar hisnande karuseller, gungor och berg och dalbanor, har hur skoj som helst!

Här har de just landat ner i en bassäng i slutet på en berg och dalbana med vatten!

Och vet ni vad? Här hos oss har det också varit kyligt de senaste dagarna! Inte riktigt så kyligt som jag sett att ni har haft det i Finland, men så bor vi ju längre söderut också. Men då vindarna kommer norrifrån Kanada och dagstemperaturerna inte ens kommer upp till 20 plusgrader, då kan man lugnt säga att det är kyligt hos oss också!

Jodå, jag och familjen lever!

Vi lever, jag har sommarlov, barnen har skola och Maken råkar ha semstervecka den här vekan han med. Dagarna är lugna och sköna, med sol och sommar och  vi har fått en hel del gjort medan barnen går sin sista dagar i skolan för det här läseåret. De lediga dagarna som kallas sommarlov hägrar…

Min otroligt trevliga arbetskamrat ville bli av med sina hallonbuskar och frågade oss senaste vecka om ngn ville ha dem. Jag ropade genast att jag gärna tog 2-3 stycken och nästa dag kom arbetskamraten med hela 20 stycken små buskar för mig och Maken att få ner i jorden så snabbt som möjligt! Alltså, TJUGO stycken!

Nu blev det ju då så att vi faktiskt inte  planterade alla 20, för en del av dem såg inte så glada ut efter två dagar i ett stort ämbare. Dock fick maken ner hela 11 stycken i marken under helgen och vackert så  måste jag säga. Nu får vi ju se då hur många av dem som klarar sig… Den som väntar på ngt gott, hoppas vi…

Dottern hade äntligen en ledig lördag att hålla ett mycket försenat födelsedagskalas. Roligt hade flickorna och trevliga var de! På fotot ovan springer de omkring och bombarderar varandra med vattenballonger fyllda med vatten och färg!

Vårt stora trädgårdsprojekt är klart! Det blev helt färdigt igår, tisdag och Maken och jag är mer än nöjda! På kvällen lyser fem stycken LED lampor upp växterna, trapporna och vår linden, som redan fanns, men som nu har fått sällskap av så mycket mera, finare grejer. Lite annat än bara gräsmatta!

Och idag, onsdag, installerade Maken en dörr åt sina föräldrar. En s.k storm dörr, som är populär här. Liksom en ytterdörr utanför ytterdörren. Av ngn anledning byggs inte nya hus med dem, Svärföräldrarna bor i en alldeles ny bostad och var vana med en sådan här extra dörr från  sitt gamla hem. I lördags åkte Maken och köpte en  dörr med dem och idag, onsdag, när solen sken, men det var inte så väldigt varmt ännu på förmiddagen, såg han tll att få den installerad. Förvånade  och glada svärföräldrar kom hem senare på eftermiddagen från sina ärenden och såg vad deras son hade hittat på under deras frånvaro. Ett mycket glatt och tacksamt mejl damp ner i brevlådan.

Som vanligt när jag bloggar är det sent, så det är bäst att jag återkommer. Imorgon är det torsdag oh mera sol och värme har utlovats…  Vi hörs kära läsare!

Att träffa en TV personlighet

När jag först flyttade hit till Mineapolis trakten var hon nyhetsuppläsare för NBC kanalen. Verkade hur trevlig som helst, välsminkad, trådsmal, varenda hår på plats och med en djup, vacker radioröst som passade sig bra i TV rutan också.

Nu är det 20 år senare, hon har gått i pension och vi sköter om hennes  barnbarn på vårt lilla  dagis. För några veckor sedan fick jag träffa henne för första gången när hon hämtade sitt barnbarn, men det var som hastigast eftersom jag också höll på med annat.

Idag hämtade hon sitt barnbarn igen och jag fick prata med henne lite ytterligare.Det är lustigt hur liten man kan känna sig när man träffar en kändis. Även om denna kvinna endast är en lokalkändis, och kanske inte så mycket mera heller eftersom hon inte längre syns i TV rutan. Och dumt är det ju, att känna sig liten, för jag är väl knappast mindre än vad hon är, bara för att hon har läst upp nyheterna i TV rutan varje kväll och kommit in till var och vartannat hem i Minneapolis med omnejd!

Dock märkte jag ju idag att hon är lika trevlig i verkligheten som hon verkade då hon var i rutan och kärleken till dottersonen gick vekligen inte att ta miste på den eller. Vilken glädje från båda hållen då farmor kom för att hämta hem den lilla pojken! Härligt att se!

Vi är ju faktisk alla helt vanliga människor, vare sig vi är (lokala) kändisar eller inte, eller hur?  😉