Jodå, jag och familjen lever!

Vi lever, jag har sommarlov, barnen har skola och Maken råkar ha semstervecka den här vekan han med. Dagarna är lugna och sköna, med sol och sommar och  vi har fått en hel del gjort medan barnen går sin sista dagar i skolan för det här läseåret. De lediga dagarna som kallas sommarlov hägrar…

Min otroligt trevliga arbetskamrat ville bli av med sina hallonbuskar och frågade oss senaste vecka om ngn ville ha dem. Jag ropade genast att jag gärna tog 2-3 stycken och nästa dag kom arbetskamraten med hela 20 stycken små buskar för mig och Maken att få ner i jorden så snabbt som möjligt! Alltså, TJUGO stycken!

Nu blev det ju då så att vi faktiskt inte  planterade alla 20, för en del av dem såg inte så glada ut efter två dagar i ett stort ämbare. Dock fick maken ner hela 11 stycken i marken under helgen och vackert så  måste jag säga. Nu får vi ju se då hur många av dem som klarar sig… Den som väntar på ngt gott, hoppas vi…

Dottern hade äntligen en ledig lördag att hålla ett mycket försenat födelsedagskalas. Roligt hade flickorna och trevliga var de! På fotot ovan springer de omkring och bombarderar varandra med vattenballonger fyllda med vatten och färg!

Vårt stora trädgårdsprojekt är klart! Det blev helt färdigt igår, tisdag och Maken och jag är mer än nöjda! På kvällen lyser fem stycken LED lampor upp växterna, trapporna och vår linden, som redan fanns, men som nu har fått sällskap av så mycket mera, finare grejer. Lite annat än bara gräsmatta!

Och idag, onsdag, installerade Maken en dörr åt sina föräldrar. En s.k storm dörr, som är populär här. Liksom en ytterdörr utanför ytterdörren. Av ngn anledning byggs inte nya hus med dem, Svärföräldrarna bor i en alldeles ny bostad och var vana med en sådan här extra dörr från  sitt gamla hem. I lördags åkte Maken och köpte en  dörr med dem och idag, onsdag, när solen sken, men det var inte så väldigt varmt ännu på förmiddagen, såg han tll att få den installerad. Förvånade  och glada svärföräldrar kom hem senare på eftermiddagen från sina ärenden och såg vad deras son hade hittat på under deras frånvaro. Ett mycket glatt och tacksamt mejl damp ner i brevlådan.

Som vanligt när jag bloggar är det sent, så det är bäst att jag återkommer. Imorgon är det torsdag oh mera sol och värme har utlovats…  Vi hörs kära läsare!

Att träffa en TV personlighet

När jag först flyttade hit till Mineapolis trakten var hon nyhetsuppläsare för NBC kanalen. Verkade hur trevlig som helst, välsminkad, trådsmal, varenda hår på plats och med en djup, vacker radioröst som passade sig bra i TV rutan också.

Nu är det 20 år senare, hon har gått i pension och vi sköter om hennes  barnbarn på vårt lilla  dagis. För några veckor sedan fick jag träffa henne för första gången när hon hämtade sitt barnbarn, men det var som hastigast eftersom jag också höll på med annat.

Idag hämtade hon sitt barnbarn igen och jag fick prata med henne lite ytterligare.Det är lustigt hur liten man kan känna sig när man träffar en kändis. Även om denna kvinna endast är en lokalkändis, och kanske inte så mycket mera heller eftersom hon inte längre syns i TV rutan. Och dumt är det ju, att känna sig liten, för jag är väl knappast mindre än vad hon är, bara för att hon har läst upp nyheterna i TV rutan varje kväll och kommit in till var och vartannat hem i Minneapolis med omnejd!

Dock märkte jag ju idag att hon är lika trevlig i verkligheten som hon verkade då hon var i rutan och kärleken till dottersonen gick vekligen inte att ta miste på den eller. Vilken glädje från båda hållen då farmor kom för att hämta hem den lilla pojken! Härligt att se!

Vi är ju faktisk alla helt vanliga människor, vare sig vi är (lokala) kändisar eller inte, eller hur?  😉

Vårlov!

Det är kyligt ute, endast ngn plusgrad och vinden viner runt öronen. Solen har vi inte sett röken av idag,  mulet och faktiskt riktigt regnigt var det den första delen av dagen. Vilket i och för sig är bra, eftersom snön har smultit för länge sedan och vi behövde få lite väta för gräset att börja grönska. Som ni kan se på bilderna ovan är vårlökarna på väg upp ur jorden och det är verkligen ett helt underbart vårtecken!

Ett ännu underbarare vårtecken är att jag just kom hem från jobbet och nu har jag en veckas LEDIGT från jobbet! Vi har nämligen VÅRLOV! Det är lyxigt när jag jobbar deltid på ett dagis som också endast har öppet på deltid, vi har vårlov, höstlov, jullov och påsklov!

Hos oss finns inget sportlov, utan vi får snällt vänta på vårlovet, som vanligen infaller i slutet på mars/början av april. Det som är kanske ändå häftigare är att våra barn också har vårlov, men veckan efter mig och då har jag tagit ledigt från jobbet och vi skall åka på resa hela familjen! Så egentligen har jag två veckor ledigt!

Men dit är det alltså en vecka ännu. Först skall jag bara njuta av hemmalivet, vilket det inte blir mycket av med allt som pågår i vanliga fall!

 

Tänk att jag glömde…!

image

Jag stod vid disken på jobbet och gick igenom pappersarbete. Plötsligt kände jag att ngn stod och tittade på mig. Ni vet den där känslan som man kan få fast man inte ens ser personen i fråga.

Jag tittade up och där stod han, min friare som en av mina  arbetskamarater kallade honom! Jodå, visst var det maken och i handen höll han blombuketten ovan. Jag, som i regel inte tycker om att dra uppmärksamhet till mig, kände hur kinderna blev eldröda och på samma gång blev jag varm i hela kroppen.

Min friare sade:

– Happy anniversary!

Varpå mina kinder blev, om möjligt, ännu rödare! Jag hade nämligen GLÖMT! Alltså, jag är normalt inte den som glömmer, men föklaringen ligger nog i det att vi faktiskt har två bröllopsdagar!

Vi gifte oss nämligen första gången på vintern år 1995. En liten, privat ceremoni där Makens föräldrar var våra enda vittnen. Jag ändrade mitt efternamn, men bar ingen vigselring ännu. Det var inte många som visste att vi hade gift oss.

Anledningen till denna tidiga ceremoni ( vårt datum för det riktiga bröllopet var i början på juli samma år.) var mitt visum höll på att gå ut och jag behövde påbörja pappersarbetet för mitt uppehållstillstånd. Fast, man kan inte få uppehållstillstånd i USA och man inte är gift med en amerikansk medborgare. ( vanligtvis i alla fall. Med Trumpen vid rodret verkar allt detta barka åt skogen, men det tar vi en annan gång.)

Alltsaå, sagt och gjort. Vi gifte oss den 28.2 1995 den första gången, men det var verkligen ingen höjdare till bröllop! Riktigt bröllop med släkt och vänner från båda sidorna skedde sedan i juli samma år och DET kändes  och är vår riktiga bröllopsdag.

Fast, jag måste ju nog säga att det hela kändes en aning snopet igår, att Maken kom ihåg och jag glömde! Och blommorna? Ja, de doftar helt otroligt underbart!

Ung brud...
Ung brud…

 

Cardboard City!

image

I flera veckor har personalen samlat lådor, lådor och ytterligare flera lådor i ett rum på jobbet. Idag var det premiär för Cardboard City  och jag och min arbetskamrat tog barnen till detta rum. Det är nu alldeles överfyllt med lådor och gissa om barnen trivdes! Vi hade båda äldre och yngre barn med oss idag och det var riktigt  intressant att se skillnaderna i leken.

De äldre barnen byggde och sökte lådor som skulle passa ihop, medan de yngre barnen hellre kröp in och ut ur lådorna, gjorde tunnlar eller helt enkelt bara stod på en låda för att vara högre upp och kunna se sig omkring.

Vi befann oss inte så länge i detta rum, lunchen kallade, men det var roligt att höra barnen prata om upplevelsen  efteråt och sedan också berätta åt sina föräldrar vad de fått vara med om. Imorgon blir det ett nytt besök!

Tänk att ngt så enkelt kan vara så genialt! 😉

Pojkar på äventyr!

De åkte i fredags våra pojkar. Sonen och Maken är ute på äventyr alldeles ensamma och hittills har de haft det mycket bra! Helt utan oss flickor har de åkt iväg på en fem dagars snabbvisit till Arizona och svägerskan med familj  igen. Maken har nänligen vintersemester och ville åka och hälsa på sin syster. Jag föreslog att han skulle ta med Sonen och detta förslag föll verkligen i godan  jord hos dem båda. För några veckor sedan bokades flygbiljetter och i fredags bar det alltså iväg! Idag, måndag har Martin Luther King Junior Dagen uppmärksammats i detta landet, vilket bl.a innebär att skolorna är stängda. Alltså, behövde Sonen endast skippa tisdagen och onsdagen den här veckan.

Här kommer ett litet smakprov på deras äventyr så här långt:

Gästen var enorm när Sonen fick reda på att hans pappa hade hyrt en Ford Mustang att köra runt med de här fem dagarna...!
Glädjen var enorm när Sonen fick reda på att hans pappa hade hyrt en Ford Mustang att köra runt med de här fem dagarna…! ( En av den bilintresserade Sonens drömbilar. Icke Makens, som är fullt nöjd med sin Audi!)
image
På lördagen åkte de med kusinen att titta på när hon sköt med pil och båge.

image

Igår, söndag besöktes ett stort akvarium. Maken var i himlen ett tag där tror jag…!

Och idag fick Sonen och den ena jämnåriga kusinen åka  go karts! Enorm glädje igen!
Och idag, måndag fick Sonen och den ena jämnåriga kusinen åka go karts! Enorm glädje igen!

En och en halv dag har Maken och Sonen  kvar innan de återvänder norrut till vintern och kallare breddgrader. Man kan ju undra vad de skall hitta på härnäst…?!

Cupid

image

image

Han har fått sitt namn efter kärleksguden Cupid. Den lilla, söta afrikanska pingvinen som kom på besök tillsammans med sin djurskötare idag från Como Zoo, som ligger i Minnesotas huvudstad St.Paul. Det märktes att lilla Cupid bor på djurpark och är van med barn och folk som tittar. Han gick omkring i sin lilla inhängnad medan barnen tittade storögt. Cupids djurskötare var en ung flicka som kunde sin sak och sina fakta om pingviner, men det som också naturligtvis var viktigt, var att hon kunde hålla en publik i åldrarna 3-5 år intresserad, och se, det kunde hon verkligen! Innan vi fick träffa lilla Cupid blev det till att lära sig en massa om pingviner. Detta gjordes dock inte i lektionsstil, utan vi gick som pingviner, vi simmade på våra magar som pingviner, vi fick dofta på pingvinmat ( fisk!) i påse och vi såg på en stor karta av världen för att ta reda på var dessa märkliga fåglar bor.

Vi låtsades också ha ett pingvinägg på fötterna och skulle gå från punkt A till punkt B med detta på fötterna utan att tappa det.

Efter allt denna information, blev det då äntligen dags att träffa denna lilla Cupid. Det visade sig att Cupid föddes på Alla Hjärtans Dag för snart 26 år sedan. Han är inte den äldsta pingvinen som bor på djurparken, det finns en äldre, som är hela 36 år gammal! Fisk  tyckte han också om, men som sagt, barnen, som satt väldigt duktigt och tysta, störde honom inte det minsta. Dock var våra barn en aning besvikna när de inte fick klappa Cupid… Samtidigt som de inte  ville lukta som fisk heller, för om det var ngt som inte var så särdeles trevligt med Cupid var hans pingvindoft…!